Ja, då sitter man här med förväntan i blicken och pirret i magen...Imorgon klockan 15.00 skriver vi på hyreskontraktet på ett helt underbart hus som ligger mitt på Kinnekulle. Med en fantastisk utsikt och ett läge som man bara egentligen bara kan drömma om...men nu är det sant!! Kärleken vågar knappt tro på det förrän vi har skrivit kontraktet och har nycklarna i handen. Det handlar inte om att det är så sällan ett par i 30års åldern som skriver på ett hyreskontrakt...men för oss är det som att det måste skett någon rejäl kosmisk krasch någonstans.

För att få dig att verkligen förstå vad vi har i bagaget, måste jag ta dig med på en resa bakåt i tiden. Även om Kärleken har en del intressanta  historier att förtälja, så är det Jag som ligger i fokus för denna blogg. Det mest själviska jag gjort tror jag.. ;)

...

Jag föddes i Torsby en juni-natt i det sista året av det glada sjuttio-talet. Mina föräldrar var djupt troende Jehovas Vittnen och jag var den tredje i barnaskaran. Min Storasyster föddes- 72 och Storebror - 75. Livet kantades av teokratiska möten och bibelstudier, teokratiska sammankomster och ännu mer bibelstudier.  Vi bodde mesta dels av mina småbarns-år i Sunne och Karlstad. Mina föräldrar skilde sig när jag var runt 5-6 år. Jag har inga direkta minnen av livet då vi levde tillsammans allihop. Mamma gifte om sig något år efter med en bonde från Vara-slätten, såklart var han ett Jehovas Vittne också.

Min uppväxt var relativt bra, men ack så skyddad. Jag blev mobbad i lågstadiet, inte med fysiskt våld utan med utfrysningar av "kompisarna" och mycket, mycket skitsnack... Vi flyttade sen några kilometer till min styvpappas föräldragård som vi tog över. Det gjorde att jag fick byta skola och fick chans att få nya vänner, vilket jag också fick. Jag har lidit av olika grader av depression sen barnsben. Varför får vi nog aldrig svar på. Det sitter i hjärnan.

Min älskade Far som jag har en nära relation till, har varit vän med flaskan i många år nu och det har börjat ta på honom. Min kära Mor som jag har en komplicerad men kärleksfull relation till, har separerat från sin tredje man och kommer snart att bo helt själv på nästan 40 år när Lillsyrran flyttar ut 1/9.

Lillsyrran kom till världen -88, med Bonden som pappa. Hon åkte för övrigt ut på tågluff med sin bästa killkompis igår, dom ska ner och runt i Europa i 3 veckor. Lite avundsjuk är jag...

När jag var 14 år bestämde jag mig för att ta steget och bli ett "vittne" på riktigt i den bemärkelsen att jag döpte mig på ett sk kretsmöte i Ulricehamn. Tyvärr mest för att det var tid för det och förväntades lite av en. Jag har alltid burit en Tro, starkt inom mig. Men jag har nog aldrig varit riktigt övertygad om att just Jehovas Vittnens organisation är den sanna... Runt den här tiden började också mitt dubbel-liv att ta form. Hemma med familjen och på mötena med andra vittnen, var jag en ordentlig och troende syster i församlingen. Men i skolan och med kompisarna därifrån, var jag...Jag! Jag gav mig själv frihet att utforska vem jag var utanför församlingen och familjens kritiska ögon. Min far visste dock för det mesta vad jag höll på med och vem jag var...Men han har aldrig förmanat mig, dömt mig eller sagt att jag gör fel. Han har alltid sagt åt mig att vara försiktig, men jag har alltid känt hans stöd i allt jag gjort. Vilket har resulterat i vårt nära förhållande idag.

Min Mor har en förmåga att vara oerhört kritisk mot vad jag än har tagit mig för genom åren. Men hon har alltid gett mig vad jag behöver och har fostrat mig till den jag är idag. Även om hon kanske inte ville att det var här jag skulle hamna...Att berätta om vår relation skulle ta mycket tid och rent ut så har jag inte energin att kartlägga hela vår historia idag...Hon har liksom jag lite problem med psykisk ohälsa, kan man säga. Hon har haft 2 psykoser, när jag var 16 och 19 år. Hon kan än idag inte själv säga att hon var sjuk, konstigt det där. Men jag kommer mer än väl ihåg när jag såg in i min trygga mammas ögon och såg in i ögonen på en galen människa. Det glömmer jag aldrig.

När jag var 16 år blev jag tillsammans med en kille som var 3 år äldre än jag. Han kom från samma bakgrund och var naturligtvis med i församlingen. Vi gifte oss när jag gick sista året på gymnasitet. Jag talade med min blivande man om att vi skulle strunta i att gifta oss och bara flytta ihop. Men att göra det strider mot bibelns principer. Man får inte leva tillsammans eller ha sex före äktenskapet. Vi levde inte helt efter religionens principer och vi hade sex i hemlighet, men han vågade inte ta steget och bli utesluten från församlingen så utan att jag egentligen fattade vad som hände så var jag gift. Det är svårt att förklara för utomstående hur man kan göra så här mot sin vilja. Det är ett helt annat liv. Efter bröllopet gick jag ner mig i tröstätandet och festade mycket.  Jag var olycklig och inte alls kär i min man.Vägde tills lut närmare 90kg. Drygt ett år efter vi gift oss var jag otrogen. Jag hade efter gymnastiet blivit en deltagare i en slags teater grupp. Där fanns en kille som jag blev hejdlöst förälskad i. Dagen efter min otrohet packade jag mina väskor och flyttade till en väninna. Jag ansökte om skilsmässa, men han skrev på papperna först efter ett år. Han blev helt förkrossad då jag var hans livs kärlek...

Samtidigt som jag skilde mig, tog jag avstånd från församlingen. Jag blev utesluten. Det är 9 år sedan.

Det innebär i praktiken att du inte har någon som helst kontakt med någon i organisationen. Inte heller med din familj och släkt. Forna "vänner" slutar hälsa på dig på gatan. Släktingar ringer och säger farväl. Det är ett stort steg att ta och man har många bitar att pussla ihop efteråt. Ensam.

I den här vevan skar det sig rejält mellan mig och min Mor. Jag gjorde henne enormt besviken när allt uppdagades med mitt dubbel-liv och vem jag egentligen är. Men hon har inte tagit avstånd från mig, som många andra föräldrar som är Jehovas Vittnen tragiskt nog gör.

Men när det drygt ett år senare tog slut mellan mig och killen jag var otrogen med, rasade hela min värld. Jag hade på något sätt lagt hela mig själv och mitt liv i hans händer. Jag hade inte vetat riktigt vad jag skulle göra om jag inte var ett Vittne, så min identitet blev i att vara hans flickvän, hans dotters bonusmamma etc. När det då togs ifrån mig, försvann marken under mina fötter. Jag bröt ihop. Jag fick ett sammanbrott. Jag kollapsade. Jag gick in i väggen. Mental kollaps har många namn.Det spelar ingen roll vad man kallar det, fruktansvärt mörkt var det där iallafall. Jag tappade livsgnistan och jag planerade hur jag skulle ta livet av mig. Vid min sida hade jag vid denna tid min bästa vän, Lola. Jag träffade henne när jag gick ettan i gymnasiet. En av de få från ungdomen som alltid varit min vän för att jag är jag. Vi flyttade till en större stad flera mil bort och startade ett nytt liv. Hon hjälpte mig komma ur den mörkaste perioden i mitt liv. Tack vare henne så lever jag idag.

Men jag var en rastlös själ, så efter att det tagit slut med en kille flyttade jag till en ännu större stad  och lärde känna ännu fler människor. Blev kär och dumpad ett antal gånger. Festade, spelade teater, jobbade,festade lite till...Mycket alkohol konsumerade jag under några år, men jag var inte ensam om det. Då och ännu mer idag, så dricker unga en hejdlöst massa sprit. Under varje vinter halvår, råkar jag ut för nedstämdhet i olika grader. Jag har inte kunnat arbeta ett helt år utan att vara sjukskriven för depression någon tid under året. Börjar bli rätt frustrerande, eftersom jag genomgått mycket terapi, och genom det fått mycket god självinsikt...Ändå glider jag neråt till mörkret ibland...

Jag har under många år arbetat som personlig assistent, och för två år sedan träffade jag min Kärlek på arbetslplatsen. Tre dagar efter att vi blev tillsammans blev hans dotter allvarligt sjuk och de trodde hon skulle dö. Han bröt ihop totalt och det tog honom nästan två år att återvända till det normala livet. Dottern överlevde den gången och även 7 gånger till. Vi flyttade ihop efter två månader, hans morfar dog, han förlorade sitt arbete, fick ingen sjukpenning på 7 månader, han fick ingen vård för sin depression, skulderna växte, jag bröt samman i vintras, vi kunde inte träffa Kärlekens 2 barn under flera månader då vi inte hade pengar till mat. Vi levde på havergrynsgröt under nästan 4 månader...Jag blev gravid mitt i allt, vi bestämde oss för att behålla det. Men fick missfall....suck....

 Om du fortfarande är kvar, så antar jag att du gillar det du läser...?! Så roligt! Men längre än så här kommer vi inte idag. Väl mött snart igen!

Många kramar.

 

Mina-Jakthundar

21 juli 2008 11:23

Oj vilken livshistoria. Det får min att blekna och den har ändå varit tragisk.

Hm jag gillar inte Jehovas vittnen och inte heller deras förvridna gudstro. Men det är min privata åsikt. Andra får ha andra åsikter.

Vad är en demivegetarian. Syrran är vegitarian. Sen har vi alla dessa fuskvegitarianer som förstör för sånna som min syster. De säger att de är vegitarianer på resaurangen och sen beställer de in lax. Ibland har jag frågat hur det kommer sig att de ej äter kött. Svaret är ofta att det är en dålig djurhållning. Det håller jag med om. Men hur kan man då äta Lax??? Lax föds upp i kassar där de får leva hela livet. De får i sig en massa jox i form av hormoner och annat. Ja om de inte är vildfångade men det tror jag inte ngn restaurang serverar.

Jag själv då. Jo jag är aktiv köttätare. Först skjuter jag djuret och sen äter jag det. Men min filosofi är att djuren skall ha det så bra som möjligt. Sen älskar jag kött.

http://mina-Jakthundar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Flyttade in i huset för en vecka sen! Trivs som fiskarna i vattnet...Men har inget internet i huset ännu, så bloggandet för mig ligger på is tills dess. Snart mina vänner kommer fortsättningen på kullen-livet! Ha tålamod.   Kram ...

Ååå, idag är jag lite trött...Våra vänner, ett par i 30 -årsåldern kom förbi igår med sin 3-månaders bebis. Det var tänkt att vi skulle sitta i solen och bara tjöta, men det blev ett gott, kallt glas vin också, och ett till och sen var det igång. En ...

Oj, oj idag har det vart lite mycket. Först nu har jag tid att sätta mig och skriva ett par rader. Borde väl gå och lägga mig, men detta med bloggandet har börjat smyga sig på som ett litet beroende.Det gör mig inte alls förvånad, jag är en beroende ...

Min underbara Zezar har dragit ut på äventyr... :( Han har dragit förut, men då stack han till min gamla lägenhet i staden. Mina gamla grannar ringde och berättade det, så fort han dök upp ungefär. Men nu?! Här?! Jag vet att katter kan dra på rövarst...

jaha, ännu en dag då jag inte har något skoj att göra...Borde sätta igång och städa, men kärleken sover. Han ska jobba natt hela helgen. Kul!....så han kommer bara jobba och sova i tre dagar. Och jag sitter här och vet inte vad jag ska ta mig för. De...